Historik & Forskning
Historik
Att det går att registrera hjärnvågor upptäcktes 1924 av den tyske psykiatrikern Hans Berger. Berger lade märke till att mönstren hos hjärnvågorna speglar olika mentala aktiviteter. Att koncentrera sig på något innebär exempelvis en viss typ av relativt snabba hjärnvågor medan sömn är förknippat med mycket långsammare vågor.
I mitten på 1960-talet tränade sömnforskaren Barry Sterman katter att producera specifika hjärnvågor, EEG-frekvenser, med hjälp av neurofeedback. När NASA senare bad Sterman att studera graden av giftighet och effekterna av ett raketbränsle utförde han tester på katter. De flesta katter fick epileptiska anfall. Sterman upptäckte dock att de som inte fick anfall var de som tidigare fått neurofeedback.
​​
En av Stermans medarbetare, Mary Fairbanks, hade lidit av epilepsi sedan hon var barn, med grand-mal anfall två gånger i månaden. 1971 började Sterman utföra neurofeedback på Mary. Efter att i tre månader ha tränat två dagar i veckan, en timme åt gången, var hon så gott som anfallsfri.
​
Sedan dess har tekniken utvecklats och förfinats avsevärt. Kunskapen och teorierna om hur och varför det fungerar utvecklas också hela tiden.
​
​
Det nuvarande paradigmet och Klinisk erfarenhet
Inte långt efter upptäckten av neurofeedback blev den kemiska modellen av hjärnan förhärskande som förklaringsmodell och utgångspunkt för läkevetenskapen. Psykiatrikern och forskaren Bessel van der Kolk beskriver vad som skedde tiden efter Stermans upptäckter såhär: "Denna period av experimenterande och stor optimism om potentialen hos det mänskliga psyket fick sitt slut i mitten av 1970-talet, när de nyupptäckta psykiatriska medicinerna kom. Psykiatrin och neurovetenskapen anammade en kemisk modell av psyket och hjärnan, och andra behandlingsmodeller förvisades därmed till reservbänken.
​
...Även om det i USA finns ungefär tiotusen terapeuter som utövar neurofeedback-terapi, har metoden inte lyckats få de forskningsanslag som behövts för att få en bred acceptans."
​
Trots motvind i form av brist på stora forskningsanslag har man fortsatt att forska på metoden. Tekniken har utvecklats mycket och det finns decennier av klinisk erfarenhet att stå på.
Forskningsstudier
För att läsa studier och sätta sig in i forskningsläget hänvisar jag till hemsidan nedan. Där finns kategorier så att du kan hitta studier kring olika typer av hjärnrelaterade problem och Neurofeedback, exempelvis om ångest och Neurofeedback, ADHD och neurofeedback, autism och Neurofeedback o.s.v. https://www.eeginfo.com/research/