Hur fungerar Neurofeedback?
"När hjärnan genom Neurofeedback i realtid får mer information om sin egen aktivitet än den normalt har tillgång till börjar den genast använda informationen för att ändra, förfina och effektivisera sin själv-reglering."
Liten introduktion
Neurofeedback är ett sätt att direkt-träna hjärnan. Våra hjärnor själv-reglerar hela tiden. Det innebär att hjärnan skiftar mellan olika nivåer av vakenhet/fokus, reglerar känslomässiga reaktioner och släpper fram eller hindrar impulser. Den här själv-regleringen kan fungera olika bra och effektivt. Bristande själv-reglerande förmågor kan ge upphov till en mängd olika problem och symtom.
Neurofeedback nyttjar det faktum att hjärnans interna kommunikation och själv-reglering bland annat sker elektriskt. Med hjälp av elektroder läser man av delar av den elektriska aktiviteten (ingen elektricitet går in i hjärnan!) och ”översätter” den i realtid till ljud, bild och fysiska vibrationer. Du sitter i en fåtölj framför en skärm som visar en enkel animation eller ett spel. Du lyssnar på musik och du får en gosedjurs-kanin i knät med en vibrerande dosa inuti sig. Hjärnan "förstår” snabbt att det den upplever genom feedbacken är ”sig själv” – förändringarna i ljudet, bilden och vibrationerna blir som en spegel.
Hjärnan är intresserad av sig själv!
Man kan beskriva hjärnan som ett oerhört komplext system med ständigt pågående interna feedback-loopar (återkopplingsmekansimer). De här feedback-looparna pågår på olika hierarkiska nivåer: mellan enskilda nervceller liksom mellan storskaliga hjärnnätverk. Hjärnan har alltså ett inneboende intresse för sin egen aktivitet och anpassar sig till förändringar genom interna och externa återkopplingar.
Hjärnans självreglerande och delvis elektriska natur liksom hjärnans intresse för sin egen aktivitet möjliggör Neurofeedback. När hjärnan genom Neurofeedback i realtid får mer information om sin egen aktivitet än den normalt har tillgång till börjar den genast använda informationen för att ändra, förfina och effektivisera sin själv-reglering.
Bakgrundsaktivitet i hjärnan. När vi i vår vardag inte har något särskilt för oss, bara sitter ned utan något för händerna och utan att vara engagerade i sociala interaktioner, kan man kanske tro att aktiviteten i hjärnan är relativt låg. Men tvärtom! Hjärnan har vad man kan kalla en bakgrundsaktivitet som den hela tiden är mycket upptagen av! Om man adderar aktivitet, t.ex. försöker lösa en svår uppgift, använder kroppen eller pratar med en annan människa, påverkas denna bakgrundsaktivitet inte nämnvärt. En stor del av det hjärnan sysslar med är alltså att "bara hantera sig själv" i ett slags "grundtillstånd".
Vikten av vila för ett funktionellt grundtillstånd. Vad utmärker en välfungerande hjärna? Är det t.ex. att kunna avstå från vila under tiden man koncentrerar sig på en svår uppgift? Så kan man kanske uppleva att det är att koncentrera sig. Men ser man på vad som sker i hjärnan framträder något annat. Det finns studier som visar att när vi exempelvis läser, så uppstår vilo-vågor, en vilorytm, i visuella hjärnbarken när vi kommer till slutet av en rad och ska gå vidare till nästa rad. Dessa små mikropauser är centrala för en välfungerande hjärna. Bra funktion kräver att hjärnan "tar rast" så ofta som den kan! Siefried Othmer, en av grundarna av den typ av neurofeedback som Hjärnhälsa tillhandahåller, har uttryckt det såhär: "The fundamental unfairness in this world is that the competent brain is also not working very hard. The competent brain is a brain at ease, and if we want to help the brain become a competent brain it is by way of helping it to live at ease, not to drive it further by challenging it. The functioning brain is not working in a state of challenge; it is working in a state of ease." En välfungerande hjärna är flexibel och kan vara alert när omständigheterna kräver det och vila när tillfälle ges. Den går inte ständigt på högvarv! Och - även under aktiviteter som kräver fokus tar en välfungerande hjärna små mikropauser!
"En välfungerande hjärna är flexibel och kan vara alert när omständigheterna kräver det och vila när tillfälle ges. Den går inte ständigt på högvarv! Och - även under aktiviteter som kräver fokus tar en välfungerande hjärna små mikropauser!"
Så vad sker under ett träningstillfälle? Inför träningen fästs fyra, ibland färre, elektroder på ditt huvud. Du får sitta i en fåtölj med en tv-skärm framför dig. Du får hörlurar över öronen och en gosedjurskanin, som har en liten vibrerande dosa inuti sig, i knät.
Du behöver inte aktivt göra något, bara slappna av. Under träningen får du titta på en video, lyssna på musik och känna vibrationer från gosedjuret i knät. Elektroderna på huvudet läser av delar av din hjärnas elektriska aktivitet. Ingen elektricitet går in i hjärnan. Aktiviteten ”översätts” i realtid till skiftningar i videon och musiken i hörlurarna och till vibrationer i gosedjuret. Dessa skiftningar som hela tiden speglar vad som sker i hjärnan "här-och-nu" är det som gör att hjärnan i princip omedelbart förstår att det den upplever är ”sig själv”. Neurofeedback är inte en medveten process, lika lite som du medvetet reglerar din kroppstemperatur eller medvetet ger instruktioner till alla kroppens muskler om hur spända de ska vara vid varje givet tillfälle. Det regleras omedvetet. Hjärnan kommer att använda informationen den får om sig själv via neurofeedbacken i sin självreglering så att självregleringen förbättras och förfinas utan att du "försöker" eller aktivt påverkar processen.
Hjärnan har fått en spegel. Det som händer under träningen är helt enkelt att hjärnan får mycket mer information om sig själv och hur den fungerar än den normalt har tillgång till. Eftersom hjärnan naturligt är intresserad av sin egen aktivitet och är ett självreglerande system så blir den genast intresserad av och börjar använda feedbacken för att utveckla och förfina sin självreglering.